lördag 29 september 2007
Böcker
Har plöjt en del litteratur inför avfärd, förstås. Exempelvis den svenske islamologen Jan Hjärpe samt den i Libanon sedan 30 år bosatte brittiske utrikeskorrespondenten Robert Fisk. Gemensamt för dessa båda är att de, trots sina tämligen "neutrala" utgångspunkter som forskare respektive utrikeskorrespondent, framför allt under senare tid börjat uttrycka en mycket besk kritik mot västländernas inblandning i mellanöstern. Det är mycket tydligt i exempelvis Hjärpes "Profetens mantel - den muslimska världen 2001-2006" eller än hellre i Fisks "The great war of civilisation - the conquest of the middle east". Båda kan rekommenderas.
Nedräkning
Då var det snart dags.
Den 3 oktober bär det iväg. Först mjukstart med Jögge i Paris. Sedan vidare i riktning Istanbul och därefter är tanken att under cirka 4-5 månader resa runt i Turkiet, Iran, Syrien, Libanon, Jordanien och Egypten, eventuellt Israel.
En vanligt förekommande fråga är: Varför då?
Ja, det är väl lika bra att försöka reda ut syftena med resan direkt, om det nu går.
Först och främst tycker jag att Turkiet och Iran går att betrakta som två av de geopolitiskt absolut mest intressanta länderna som finns just nu. Turkiet som står i valet och kvalet att accepteras av EU, och Iran som av vissa länder utmålas som ett hot mot den sk världsfreden. Jag gör ju nu inga ansråk på att genom min resa kunna bringa klarhet i huruvida Turkiet kommer att bli ansluten till EU eller ej, eller om Iran verkligen utgör ett hot mot vissa länders version av fred. Men att det politiska landskapet utgör en av resans huvudingredienser gör jag ingen hemlighet av.
Men livet är ju inte bara politik och konflikter, som väl är. Självklart är det också en hel drös med andra saker som får mig att packa väskan.
Kebab. Härstammar ju som bekant från Turkiet. Jocke vet ju, efter alla måltider på Amigo och andra kebabhak i Valencia, hur mycket jag älskar kebab. Att hitta världens godaste kebab, ja det måste ju vara ett mål. Och libanesisk mat har ju blivit poppis, med rätta. Det är ju sjukt gott. Undrar just vad iranierna kan bjuda på.
Kultur. De lärde tvistar ju, men att några av världens äldsta civilisationer härstammar från Mellanöstern får väl anses ganska klart. De supergamla städerna Damaskus eller Aleppo i Syrien, exempelvis. De måste ju kollas in. Därtill finns det ju en hel drös med slott och borgar kvar sedan tiden då Arn och Saladin kivades. Förutom detta hade jag väl tänkt bada i Döda havet, segla på Nilen, kolla pyramider samt dricka te i Kairo, Beirut och Teheran och på en massa andra ställen.
(Mm visst vore det lite kul att även fira Jul i Jerusalem. Men israeliska stämplar i passet är ju tyvärr inte så poppis bland grannländerna, får se hur det går)
Fotboll. Är ju kultur. Som den sanna ground-hopper jag är ska det naturligtvis bli sjukt kul att infinna sig på Sukru Saracoglu och Ali Sami Yen i Istanbul samt på andra mindre besjungna arenor på den turkiska, eller varför inte syriska eller iranska vischan.
Har tänkt lära mig lite arabiska också.
Resan börjar som sagt i Istanbul, Europas största stad. Jag kommer dit den 9 oktober, tre dagar innan Ramadan tar slut och via Isin, en medlem i Hospitality Club, har jag blivit bjuden på fest.
Är det verkligen ingen som ska med? =)
Den 3 oktober bär det iväg. Först mjukstart med Jögge i Paris. Sedan vidare i riktning Istanbul och därefter är tanken att under cirka 4-5 månader resa runt i Turkiet, Iran, Syrien, Libanon, Jordanien och Egypten, eventuellt Israel.
En vanligt förekommande fråga är: Varför då?
Ja, det är väl lika bra att försöka reda ut syftena med resan direkt, om det nu går.
Först och främst tycker jag att Turkiet och Iran går att betrakta som två av de geopolitiskt absolut mest intressanta länderna som finns just nu. Turkiet som står i valet och kvalet att accepteras av EU, och Iran som av vissa länder utmålas som ett hot mot den sk världsfreden. Jag gör ju nu inga ansråk på att genom min resa kunna bringa klarhet i huruvida Turkiet kommer att bli ansluten till EU eller ej, eller om Iran verkligen utgör ett hot mot vissa länders version av fred. Men att det politiska landskapet utgör en av resans huvudingredienser gör jag ingen hemlighet av.
Men livet är ju inte bara politik och konflikter, som väl är. Självklart är det också en hel drös med andra saker som får mig att packa väskan.
Kebab. Härstammar ju som bekant från Turkiet. Jocke vet ju, efter alla måltider på Amigo och andra kebabhak i Valencia, hur mycket jag älskar kebab. Att hitta världens godaste kebab, ja det måste ju vara ett mål. Och libanesisk mat har ju blivit poppis, med rätta. Det är ju sjukt gott. Undrar just vad iranierna kan bjuda på.
Kultur. De lärde tvistar ju, men att några av världens äldsta civilisationer härstammar från Mellanöstern får väl anses ganska klart. De supergamla städerna Damaskus eller Aleppo i Syrien, exempelvis. De måste ju kollas in. Därtill finns det ju en hel drös med slott och borgar kvar sedan tiden då Arn och Saladin kivades. Förutom detta hade jag väl tänkt bada i Döda havet, segla på Nilen, kolla pyramider samt dricka te i Kairo, Beirut och Teheran och på en massa andra ställen.
(Mm visst vore det lite kul att även fira Jul i Jerusalem. Men israeliska stämplar i passet är ju tyvärr inte så poppis bland grannländerna, får se hur det går)
Fotboll. Är ju kultur. Som den sanna ground-hopper jag är ska det naturligtvis bli sjukt kul att infinna sig på Sukru Saracoglu och Ali Sami Yen i Istanbul samt på andra mindre besjungna arenor på den turkiska, eller varför inte syriska eller iranska vischan.
Har tänkt lära mig lite arabiska också.
Resan börjar som sagt i Istanbul, Europas största stad. Jag kommer dit den 9 oktober, tre dagar innan Ramadan tar slut och via Isin, en medlem i Hospitality Club, har jag blivit bjuden på fest.
Är det verkligen ingen som ska med? =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
