Dyker inte upp nagra andra resenarer har. Inte helt ovantat kanske, da jag förutom tva japanska tjejer i Trabzon inte sett nagon vasterlandsk resenar sedan Kappadokien. Brukar ju inte precis strava aktivt efter att traffa andra resenarer, utan trivs oftast battre med att kora mitt eget race. Men för att besöka Kars och Anı hade det varit nödvandigt.
Sa, i eftermiddag lamnar jag damm-skrallet Dogubayazit o drar jag över gransen till Iran. Ska bli sjukt spannande.
tisdag 23 oktober 2007
måndag 22 oktober 2007
Dogubayazit
Halla ja,
Efter Kappadokien bar det av upp till Trabzon vid svartahavs-kustens östra hörn.
Trabzon ar en hyfsat kosmopolitisk och modern stad med en ganska stor andel invanare med ex-sovjetiskt utseende. Inte sa konstigt, da det inte ar sa langt till Georgien och resten av Kaukasus-landerna.
I Trabzon hande mycket kul. Pa forhand hade jag planerat att kolla in Trabzonspor-Besiktas, som ar en toppmatch da Trabzonspor kan anses vara den storsta och mest betydelsefulla klubben utanför Istanbul. Nu blev det dock intet av detta eftersom Trabzonspor, efter stök i samband med sin premiar tidigare, tilldömts 5 hemmamatcher inför tomma laktare. Det borde jag ju naturligtvis haft koll pa, men inte sa mycket att gora at.
Men det hande annat kul. Med en kebab-snubbe blev jag sa dar typiskt hastigt bastis som man bara kan bli med en person som inte forstar ett ord av vad man sager. Massa leende, lite foton o sa bjussade han pa kebaben. Jag gjorde ocksa en dagsutflykt till Sumela monastry, som ar ett gammalt övergivet kloster som ligger mycket spektakulart insprangt i en bergsvagg nagra mil utanför staden.
Striderna mellan Turkiska militaren och PKK vid den irakiska gransen trappas upp, med en hel del nya döda i helgen. Detta medförde stora demonstrationer över hela Turkiet igar. Nar jag atervande fran Sumela tıll Trabzon hade nagra sparrat av vagen med stora lastbilar, och stod och skrek slagord uppe pa taken. Inne i Trabzon var det ocksa stora demonstrationer. Att det hander saker i Turkiet just nu, pa flera olika plan, kanns tydligt.
Trabzon gjorde ett ganska modernt intryck som sagt, och stadsbilden i form av kladsel ar snarlik den i Istanbul och Ankara. Vissa kvinnor bar slöja, andra inte. Och andelen med heltackande sk chador ar försvinnande fa. Desto mer av den senare varan har det dock blivit ju langre sydösterut jag kommit. Bland annat i Erzurum, dit jag stack efter att jag lamnat Trabzon.
Dogubayazit ar en dammig och ruffig granshala ı turkiska Kurdistan, nagra mil fran den iranska gransen. Har ar jag nu. Det ar inte precis en plats jag skulle förlagga en eventuell smekmanad i. Anledningen till att jag stannat har ar att det ar nagra saker jag skulle vilja göra pa denna sidan gransen innan jag beger mig in i Iran.
Jag vill bege mig upp norrut langs den iranska och armeniska gransen till Kars. Kars ar den lilla staden som den turkiske nobelpristagaren Orhan Pamuk skriver om i verket Snö. Nagra mil fran Kars ligger en gammal ruin vid namn Ani, varifran det sags att man ska ha jattelik utsikt över Armenien. Problemet ar bara att Kars och i synnerhet Ani ligger mycket svaratkomligt till och det gar inte precis nagra turistbussar, an hellre vanliga bussar. Att ta sig dit sjalv skulle bli ganska kostsamt och ar inte heller idealiskt. Da Dogubayazit ar en transithala hoppas jag att nagon resenar pa vag in eller fran Iran ska dyka upp sa att vi kan gora gemensam sak. Jag ger det en dag, annars ar det adjöss Turkiet och salam Iran som galler.
Bilder...internet finns ju precis överallt men det ar ju det notoriska problemet att hitta en uppkoppling som gör det möjligt att ladda upp. Far se nar det blir.
Efter Kappadokien bar det av upp till Trabzon vid svartahavs-kustens östra hörn.
Trabzon ar en hyfsat kosmopolitisk och modern stad med en ganska stor andel invanare med ex-sovjetiskt utseende. Inte sa konstigt, da det inte ar sa langt till Georgien och resten av Kaukasus-landerna.
I Trabzon hande mycket kul. Pa forhand hade jag planerat att kolla in Trabzonspor-Besiktas, som ar en toppmatch da Trabzonspor kan anses vara den storsta och mest betydelsefulla klubben utanför Istanbul. Nu blev det dock intet av detta eftersom Trabzonspor, efter stök i samband med sin premiar tidigare, tilldömts 5 hemmamatcher inför tomma laktare. Det borde jag ju naturligtvis haft koll pa, men inte sa mycket att gora at.
Men det hande annat kul. Med en kebab-snubbe blev jag sa dar typiskt hastigt bastis som man bara kan bli med en person som inte forstar ett ord av vad man sager. Massa leende, lite foton o sa bjussade han pa kebaben. Jag gjorde ocksa en dagsutflykt till Sumela monastry, som ar ett gammalt övergivet kloster som ligger mycket spektakulart insprangt i en bergsvagg nagra mil utanför staden.
Striderna mellan Turkiska militaren och PKK vid den irakiska gransen trappas upp, med en hel del nya döda i helgen. Detta medförde stora demonstrationer över hela Turkiet igar. Nar jag atervande fran Sumela tıll Trabzon hade nagra sparrat av vagen med stora lastbilar, och stod och skrek slagord uppe pa taken. Inne i Trabzon var det ocksa stora demonstrationer. Att det hander saker i Turkiet just nu, pa flera olika plan, kanns tydligt.
Trabzon gjorde ett ganska modernt intryck som sagt, och stadsbilden i form av kladsel ar snarlik den i Istanbul och Ankara. Vissa kvinnor bar slöja, andra inte. Och andelen med heltackande sk chador ar försvinnande fa. Desto mer av den senare varan har det dock blivit ju langre sydösterut jag kommit. Bland annat i Erzurum, dit jag stack efter att jag lamnat Trabzon.
Dogubayazit ar en dammig och ruffig granshala ı turkiska Kurdistan, nagra mil fran den iranska gransen. Har ar jag nu. Det ar inte precis en plats jag skulle förlagga en eventuell smekmanad i. Anledningen till att jag stannat har ar att det ar nagra saker jag skulle vilja göra pa denna sidan gransen innan jag beger mig in i Iran.
Jag vill bege mig upp norrut langs den iranska och armeniska gransen till Kars. Kars ar den lilla staden som den turkiske nobelpristagaren Orhan Pamuk skriver om i verket Snö. Nagra mil fran Kars ligger en gammal ruin vid namn Ani, varifran det sags att man ska ha jattelik utsikt över Armenien. Problemet ar bara att Kars och i synnerhet Ani ligger mycket svaratkomligt till och det gar inte precis nagra turistbussar, an hellre vanliga bussar. Att ta sig dit sjalv skulle bli ganska kostsamt och ar inte heller idealiskt. Da Dogubayazit ar en transithala hoppas jag att nagon resenar pa vag in eller fran Iran ska dyka upp sa att vi kan gora gemensam sak. Jag ger det en dag, annars ar det adjöss Turkiet och salam Iran som galler.
Bilder...internet finns ju precis överallt men det ar ju det notoriska problemet att hitta en uppkoppling som gör det möjligt att ladda upp. Far se nar det blir.
torsdag 18 oktober 2007
Istanbul, Ankara, Kappadokien
Tjena,
Just nu ar jag i Kappadokien. Kappadokien ligger 4 timmar sydost om Ankara, ganska mitt i Turkiet. Landskapet har liknar ingenting annat. Bilder som jag forhoppningsvıs snart kan lagga upp far tala sitt tydliga sprak.
Vagen hit gick fran Istanbul via Ankara.
I Istanbul var jag fyra dagar. Staden ar en upplevelse, sjukligt stort och en blandning av allt. Valdigt vackert, med vattnet i form av Bosporen i centrum av det hela. Finns endast en storre bro over Bosporen sa folk transporterar sig helt enkelt med bat nar man ska over fran den europeiska till den asiatiska sidan eller vice versa. Saledes, hundratals batar i sundsbuss-format kor i skytteltrafik kors och tvars i stort sett dygnet runt. Jakla charmigt.
I Istanbul bodde jag som sagt hos Isın, i stadsdelen Besiktas pa den europeiska sidan. Det var kul, och handelserikt...hon fyllde ar under tiden jag var dar och jag hamnade mitt i ett familjegral av hyfsade matt, haha. Isın bor inte langt ifran Inönu-stadion, vilket den inbitne vet ar Besiktas hemmarena. Det var ju dock uppehall i ligan pga EM-kval, sa tyvarr blev det varken besok dar eller pa Galatasarays eller Fenerbahces arenor. Nasta gang.
Forutom massor av inmundigade kebaber och falafflar sa besokte jag i Istanbul Blue mosque och Topkapi. Topkapi ar nagot av ett must-see i Istanbul. Detta jattelika palats i Alhambra-format var sultanernas hem under det Ottomanska riktes storhetstid. Det ligger pa en kulle med jatteutsikt over Bosporen. Imponerande.
Hade garna stannat langre i Istanbul, det finns hur mycket som helst att gora. Men efter en vecka i Paris och fyra dagar i det inte heller jattebilliga Istanbul var det bast for reskassan att dra vidare.
I Ankara blev det tva dagar. Staden ar pa manga satt Istanbuls raka motsats. Kallare, rakare effektivare gatunat, brist pa historiska byggnader. Ganska trakig stad, enligt turkar sjalva. Jag tyckte dock det var intressant att se det enorma Anıt Kabir, som ar ett slags palats, museum och mausoleum till ara av Mustafa Kemal Ataturk. Mer kand som endast Ataturk. Den mannens betydelse for skapandet av det som idag ar Turkiet kan nog inte underskattas. Och det manifestaras tydligt, och sarskilt i Ankara. Ni skulle ha sett med vilken inlevelse guiderna pa museet berattade om denne store landsfader for besokande skolklasser. Snudd pa indoktrinering.
Bodde i Ankara hos en annan HC-medlem, den genomtrevlige IT-arkeologen (!?) Levent. Han bjussade pa typiska turkiska ratter och vi gick bla till en sk Meyhane, vilket ar en slags sparsamt men elegant inradd lokal dit man gar och dricker Raki, röker och pratar om saker som man pratar om. Kvinnor ar valkomna, men inte förekommande. Raki ar starkt, ca 50 %.
Det var intressant att se Ankara som sagt, det ar modernare an vad jag förestallt mig och kanns oerhört turkiskt. Definitivt vard 1-2 dagar av ens liv.
Jag gillar verkligen Turkiet sa har langt.
Kul möten:
*I en blandning av mattaffar och internetcafee i Istanbul var jag enda besökaren nar strömmen plötsligt gick. Agaren drog fram ett schack-brade och vı fördrev tiden med ett jamnt och hart parti. Har en kansla av att det inte ar det sista schack-partiet under denna resa.
*Pa vag ut fran Amıt Kabir ı Ankara blev jag vid grinden stoppad av soldater som undrade var jag kom ifran. Vi borjade prata fotboll, och till slut blev jag inbjuden pa te i deras lilla vaktbas dar vi fortsatte att prata om saker man pratar om, dvs fotboll och kvinnor. Har en kansla av att det inte heller var resans sista kopp te..
Lite noteringar:
*Turkar ar stilmedvetna och fafanga. I synnerhet turkiska man.
*Det turkiska köket imponerar stort. Massor av olika sorters Döner har betats av, och en hel del annat testats. Det ar mycket grillat kött och youghurt i matlagningen. Att ga in i en turkisk godisaffar och frossa i utbudet av Baklavi ska vi inte tala om...en riktig fest för gommen.
* Nationalismen i Turkiet, atminstone i Istanbul och Ankara och resten av de vastra delarna, kanns patagligt stark. Det ska bli intressant att se hur detta troligen förandras ju langre österut jag kommer.
* Nı kanske har noterat, men det turkiska parlamentet har alldeles i dagarna gett tillstand för den turkiska armeen att ga in i norra Irak i jakt pa PKK-militanter. Detta betyder troligen ingenting för utvecklingen utefter min fardvag, men givetvis kommer jag att följa utvecklingen noga.
Har i Kappadokien, som verkligen ar en marklig plats, har jag varit ute och tittat pa omgivningarna med tva trevliga finska tjejer. Imorron sticker jag österut, genom inlandet mot Sivas, Erzurum och troligen bort till Trabzon vid svartahavskustens östra hörn. Inom en vecka planerar jag att korsa gransen till IRAN.
Just nu ar jag i Kappadokien. Kappadokien ligger 4 timmar sydost om Ankara, ganska mitt i Turkiet. Landskapet har liknar ingenting annat. Bilder som jag forhoppningsvıs snart kan lagga upp far tala sitt tydliga sprak.
Vagen hit gick fran Istanbul via Ankara.
I Istanbul var jag fyra dagar. Staden ar en upplevelse, sjukligt stort och en blandning av allt. Valdigt vackert, med vattnet i form av Bosporen i centrum av det hela. Finns endast en storre bro over Bosporen sa folk transporterar sig helt enkelt med bat nar man ska over fran den europeiska till den asiatiska sidan eller vice versa. Saledes, hundratals batar i sundsbuss-format kor i skytteltrafik kors och tvars i stort sett dygnet runt. Jakla charmigt.
I Istanbul bodde jag som sagt hos Isın, i stadsdelen Besiktas pa den europeiska sidan. Det var kul, och handelserikt...hon fyllde ar under tiden jag var dar och jag hamnade mitt i ett familjegral av hyfsade matt, haha. Isın bor inte langt ifran Inönu-stadion, vilket den inbitne vet ar Besiktas hemmarena. Det var ju dock uppehall i ligan pga EM-kval, sa tyvarr blev det varken besok dar eller pa Galatasarays eller Fenerbahces arenor. Nasta gang.
Forutom massor av inmundigade kebaber och falafflar sa besokte jag i Istanbul Blue mosque och Topkapi. Topkapi ar nagot av ett must-see i Istanbul. Detta jattelika palats i Alhambra-format var sultanernas hem under det Ottomanska riktes storhetstid. Det ligger pa en kulle med jatteutsikt over Bosporen. Imponerande.
Hade garna stannat langre i Istanbul, det finns hur mycket som helst att gora. Men efter en vecka i Paris och fyra dagar i det inte heller jattebilliga Istanbul var det bast for reskassan att dra vidare.
I Ankara blev det tva dagar. Staden ar pa manga satt Istanbuls raka motsats. Kallare, rakare effektivare gatunat, brist pa historiska byggnader. Ganska trakig stad, enligt turkar sjalva. Jag tyckte dock det var intressant att se det enorma Anıt Kabir, som ar ett slags palats, museum och mausoleum till ara av Mustafa Kemal Ataturk. Mer kand som endast Ataturk. Den mannens betydelse for skapandet av det som idag ar Turkiet kan nog inte underskattas. Och det manifestaras tydligt, och sarskilt i Ankara. Ni skulle ha sett med vilken inlevelse guiderna pa museet berattade om denne store landsfader for besokande skolklasser. Snudd pa indoktrinering.
Bodde i Ankara hos en annan HC-medlem, den genomtrevlige IT-arkeologen (!?) Levent. Han bjussade pa typiska turkiska ratter och vi gick bla till en sk Meyhane, vilket ar en slags sparsamt men elegant inradd lokal dit man gar och dricker Raki, röker och pratar om saker som man pratar om. Kvinnor ar valkomna, men inte förekommande. Raki ar starkt, ca 50 %.
Det var intressant att se Ankara som sagt, det ar modernare an vad jag förestallt mig och kanns oerhört turkiskt. Definitivt vard 1-2 dagar av ens liv.
Jag gillar verkligen Turkiet sa har langt.
Kul möten:
*I en blandning av mattaffar och internetcafee i Istanbul var jag enda besökaren nar strömmen plötsligt gick. Agaren drog fram ett schack-brade och vı fördrev tiden med ett jamnt och hart parti. Har en kansla av att det inte ar det sista schack-partiet under denna resa.
*Pa vag ut fran Amıt Kabir ı Ankara blev jag vid grinden stoppad av soldater som undrade var jag kom ifran. Vi borjade prata fotboll, och till slut blev jag inbjuden pa te i deras lilla vaktbas dar vi fortsatte att prata om saker man pratar om, dvs fotboll och kvinnor. Har en kansla av att det inte heller var resans sista kopp te..
Lite noteringar:
*Turkar ar stilmedvetna och fafanga. I synnerhet turkiska man.
*Det turkiska köket imponerar stort. Massor av olika sorters Döner har betats av, och en hel del annat testats. Det ar mycket grillat kött och youghurt i matlagningen. Att ga in i en turkisk godisaffar och frossa i utbudet av Baklavi ska vi inte tala om...en riktig fest för gommen.
* Nationalismen i Turkiet, atminstone i Istanbul och Ankara och resten av de vastra delarna, kanns patagligt stark. Det ska bli intressant att se hur detta troligen förandras ju langre österut jag kommer.
* Nı kanske har noterat, men det turkiska parlamentet har alldeles i dagarna gett tillstand för den turkiska armeen att ga in i norra Irak i jakt pa PKK-militanter. Detta betyder troligen ingenting för utvecklingen utefter min fardvag, men givetvis kommer jag att följa utvecklingen noga.
Har i Kappadokien, som verkligen ar en marklig plats, har jag varit ute och tittat pa omgivningarna med tva trevliga finska tjejer. Imorron sticker jag österut, genom inlandet mot Sivas, Erzurum och troligen bort till Trabzon vid svartahavskustens östra hörn. Inom en vecka planerar jag att korsa gransen till IRAN.
torsdag 11 oktober 2007
Orientexpressen
Var ju en hyfsat kand taglinje mellan Paris och Istanbul, numera nedlagd. Hade sakert varit kul att aka, men nu fick det bli flyg istallet efter en harlıg vecka i Paris.
Paris ja, vilken stad. Alla har ju sakert varıt dar sa det ar val ınte sa hımla mycket att orda om. Kan dock bekanna att jag blıvıt kar, i en sport. Rugby. Kollade kvartsfınalen mellan Frankrıke och Nya Zeeland pa mega-skarm vıd Hotel de Vılle tıllsammans med uppskattnıngsvıs en kvarts mıljon fransoser. Vılken sport! Att jag inte insett det tıdıgare. Otroligt spannande, hart men jakligt schysst, smart och tom vackert.
Kom till Istanbul igar. Hinner inte skriva sa mycket nu, men det kommer mer senare. Europas storsta stad som sagt, 16 mıljoner ınvanare. Och det marks, ett jakla ös har minst sagt. Bor i stadsdelen Besiktas, pa europeiska sidan. Sista dagen pa Ramadan idag, sa ikvall och i helgen ar det uppdukat för fest bokstavlıgt talat. To be continued.
Paris ja, vilken stad. Alla har ju sakert varıt dar sa det ar val ınte sa hımla mycket att orda om. Kan dock bekanna att jag blıvıt kar, i en sport. Rugby. Kollade kvartsfınalen mellan Frankrıke och Nya Zeeland pa mega-skarm vıd Hotel de Vılle tıllsammans med uppskattnıngsvıs en kvarts mıljon fransoser. Vılken sport! Att jag inte insett det tıdıgare. Otroligt spannande, hart men jakligt schysst, smart och tom vackert.
Kom till Istanbul igar. Hinner inte skriva sa mycket nu, men det kommer mer senare. Europas storsta stad som sagt, 16 mıljoner ınvanare. Och det marks, ett jakla ös har minst sagt. Bor i stadsdelen Besiktas, pa europeiska sidan. Sista dagen pa Ramadan idag, sa ikvall och i helgen ar det uppdukat för fest bokstavlıgt talat. To be continued.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
