Istanbul, Ankara, Kappadokien

Tjena,
Just nu ar jag i Kappadokien. Kappadokien ligger 4 timmar sydost om Ankara, ganska mitt i Turkiet. Landskapet har liknar ingenting annat. Bilder som jag forhoppningsvıs snart kan lagga upp far tala sitt tydliga sprak.

Vagen hit gick fran Istanbul via Ankara.
I Istanbul var jag fyra dagar. Staden ar en upplevelse, sjukligt stort och en blandning av allt. Valdigt vackert, med vattnet i form av Bosporen i centrum av det hela. Finns endast en storre bro over Bosporen sa folk transporterar sig helt enkelt med bat nar man ska over fran den europeiska till den asiatiska sidan eller vice versa. Saledes, hundratals batar i sundsbuss-format kor i skytteltrafik kors och tvars i stort sett dygnet runt. Jakla charmigt.

I Istanbul bodde jag som sagt hos Isın, i stadsdelen Besiktas pa den europeiska sidan. Det var kul, och handelserikt...hon fyllde ar under tiden jag var dar och jag hamnade mitt i ett familjegral av hyfsade matt, haha. Isın bor inte langt ifran Inönu-stadion, vilket den inbitne vet ar Besiktas hemmarena. Det var ju dock uppehall i ligan pga EM-kval, sa tyvarr blev det varken besok dar eller pa Galatasarays eller Fenerbahces arenor. Nasta gang.

Forutom massor av inmundigade kebaber och falafflar sa besokte jag i Istanbul Blue mosque och Topkapi. Topkapi ar nagot av ett must-see i Istanbul. Detta jattelika palats i Alhambra-format var sultanernas hem under det Ottomanska riktes storhetstid. Det ligger pa en kulle med jatteutsikt over Bosporen. Imponerande.

Hade garna stannat langre i Istanbul, det finns hur mycket som helst att gora. Men efter en vecka i Paris och fyra dagar i det inte heller jattebilliga Istanbul var det bast for reskassan att dra vidare.

I Ankara blev det tva dagar. Staden ar pa manga satt Istanbuls raka motsats. Kallare, rakare effektivare gatunat, brist pa historiska byggnader. Ganska trakig stad, enligt turkar sjalva. Jag tyckte dock det var intressant att se det enorma Anıt Kabir, som ar ett slags palats, museum och mausoleum till ara av Mustafa Kemal Ataturk. Mer kand som endast Ataturk. Den mannens betydelse for skapandet av det som idag ar Turkiet kan nog inte underskattas. Och det manifestaras tydligt, och sarskilt i Ankara. Ni skulle ha sett med vilken inlevelse guiderna pa museet berattade om denne store landsfader for besokande skolklasser. Snudd pa indoktrinering.
Bodde i Ankara hos en annan HC-medlem, den genomtrevlige IT-arkeologen (!?) Levent. Han bjussade pa typiska turkiska ratter och vi gick bla till en sk Meyhane, vilket ar en slags sparsamt men elegant inradd lokal dit man gar och dricker Raki, röker och pratar om saker som man pratar om. Kvinnor ar valkomna, men inte förekommande. Raki ar starkt, ca 50 %.
Det var intressant att se Ankara som sagt, det ar modernare an vad jag förestallt mig och kanns oerhört turkiskt. Definitivt vard 1-2 dagar av ens liv.

Jag gillar verkligen Turkiet sa har langt.

Kul möten:
*I en blandning av mattaffar och internetcafee i Istanbul var jag enda besökaren nar strömmen plötsligt gick. Agaren drog fram ett schack-brade och vı fördrev tiden med ett jamnt och hart parti. Har en kansla av att det inte ar det sista schack-partiet under denna resa.
*Pa vag ut fran Amıt Kabir ı Ankara blev jag vid grinden stoppad av soldater som undrade var jag kom ifran. Vi borjade prata fotboll, och till slut blev jag inbjuden pa te i deras lilla vaktbas dar vi fortsatte att prata om saker man pratar om, dvs fotboll och kvinnor. Har en kansla av att det inte heller var resans sista kopp te..

Lite noteringar:
*Turkar ar stilmedvetna och fafanga. I synnerhet turkiska man.
*Det turkiska köket imponerar stort. Massor av olika sorters Döner har betats av, och en hel del annat testats. Det ar mycket grillat kött och youghurt i matlagningen. Att ga in i en turkisk godisaffar och frossa i utbudet av Baklavi ska vi inte tala om...en riktig fest för gommen.
* Nationalismen i Turkiet, atminstone i Istanbul och Ankara och resten av de vastra delarna, kanns patagligt stark. Det ska bli intressant att se hur detta troligen förandras ju langre österut jag kommer.
* Nı kanske har noterat, men det turkiska parlamentet har alldeles i dagarna gett tillstand för den turkiska armeen att ga in i norra Irak i jakt pa PKK-militanter. Detta betyder troligen ingenting för utvecklingen utefter min fardvag, men givetvis kommer jag att följa utvecklingen noga.

Har i Kappadokien, som verkligen ar en marklig plats, har jag varit ute och tittat pa omgivningarna med tva trevliga finska tjejer. Imorron sticker jag österut, genom inlandet mot Sivas, Erzurum och troligen bort till Trabzon vid svartahavskustens östra hörn. Inom en vecka planerar jag att korsa gransen till IRAN.