Dogubayazit

Halla ja,

Efter Kappadokien bar det av upp till Trabzon vid svartahavs-kustens östra hörn.

Trabzon ar en hyfsat kosmopolitisk och modern stad med en ganska stor andel invanare med ex-sovjetiskt utseende. Inte sa konstigt, da det inte ar sa langt till Georgien och resten av Kaukasus-landerna.
I Trabzon hande mycket kul. Pa forhand hade jag planerat att kolla in Trabzonspor-Besiktas, som ar en toppmatch da Trabzonspor kan anses vara den storsta och mest betydelsefulla klubben utanför Istanbul. Nu blev det dock intet av detta eftersom Trabzonspor, efter stök i samband med sin premiar tidigare, tilldömts 5 hemmamatcher inför tomma laktare. Det borde jag ju naturligtvis haft koll pa, men inte sa mycket att gora at.
Men det hande annat kul. Med en kebab-snubbe blev jag sa dar typiskt hastigt bastis som man bara kan bli med en person som inte forstar ett ord av vad man sager. Massa leende, lite foton o sa bjussade han pa kebaben. Jag gjorde ocksa en dagsutflykt till Sumela monastry, som ar ett gammalt övergivet kloster som ligger mycket spektakulart insprangt i en bergsvagg nagra mil utanför staden.
Striderna mellan Turkiska militaren och PKK vid den irakiska gransen trappas upp, med en hel del nya döda i helgen. Detta medförde stora demonstrationer över hela Turkiet igar. Nar jag atervande fran Sumela tıll Trabzon hade nagra sparrat av vagen med stora lastbilar, och stod och skrek slagord uppe pa taken. Inne i Trabzon var det ocksa stora demonstrationer. Att det hander saker i Turkiet just nu, pa flera olika plan, kanns tydligt.
Trabzon gjorde ett ganska modernt intryck som sagt, och stadsbilden i form av kladsel ar snarlik den i Istanbul och Ankara. Vissa kvinnor bar slöja, andra inte. Och andelen med heltackande sk chador ar försvinnande fa. Desto mer av den senare varan har det dock blivit ju langre sydösterut jag kommit. Bland annat i Erzurum, dit jag stack efter att jag lamnat Trabzon.

Dogubayazit ar en dammig och ruffig granshala ı turkiska Kurdistan, nagra mil fran den iranska gransen. Har ar jag nu. Det ar inte precis en plats jag skulle förlagga en eventuell smekmanad i. Anledningen till att jag stannat har ar att det ar nagra saker jag skulle vilja göra pa denna sidan gransen innan jag beger mig in i Iran.
Jag vill bege mig upp norrut langs den iranska och armeniska gransen till Kars. Kars ar den lilla staden som den turkiske nobelpristagaren Orhan Pamuk skriver om i verket Snö. Nagra mil fran Kars ligger en gammal ruin vid namn Ani, varifran det sags att man ska ha jattelik utsikt över Armenien. Problemet ar bara att Kars och i synnerhet Ani ligger mycket svaratkomligt till och det gar inte precis nagra turistbussar, an hellre vanliga bussar. Att ta sig dit sjalv skulle bli ganska kostsamt och ar inte heller idealiskt. Da Dogubayazit ar en transithala hoppas jag att nagon resenar pa vag in eller fran Iran ska dyka upp sa att vi kan gora gemensam sak. Jag ger det en dag, annars ar det adjöss Turkiet och salam Iran som galler.

Bilder...internet finns ju precis överallt men det ar ju det notoriska problemet att hitta en uppkoppling som gör det möjligt att ladda upp. Far se nar det blir.