Rik?

Nu ar jag i Lattakia, en hamnstad/badort med ca en miljon invanare, vid den syriska medelhavskusten strax norr om gransen till Libanon. Det ar ett ganska trendigt och laid-back stalle, om an lite smasomnigt sa har vintertid. For nagot badvader ar det verkligen inte att tala om. Faktum ar att jag burit langkalsonger saval i Damaskus som i resten av det syriska inlandet. Det ar lite varmare har vid kusten dock.

Sedan jag lamnade Damaskus har jag bland annat besokt Palmyra, som ar en urgammal assyrisk karavanstad belaget mitt i oknen i ostra Syrien, endast dryga 10 mil fran Irak. Palmyra hade sin storhetsperiod under Romar-tiden och ruinerna ar imponerande, med valbevarad teater och allt.
Jag har aven varit och kikat pa den maktiga korsfararborgen Crak de Chevaliers, belaget strategiskt uppe pa ett berg i narheten av den libanesiska gransen. Lite annat an Alvsborgs fastning, hehe.
Kollade ocksa in ruinerna av Apamea, en annan gammal stad med med storartat forflutet, dock langt ifran sa imponerande som Palmyra.

Efter denna historiedos tog jag mig sa till Aleppo, Syriens nast storsta stad. Arkeologerna och historikerna tjafsar ju, men Aleppo och Damaskus verkar vara allmant erkanda som huvudkonkurrenter om epitetet varldens aldsta stad. Bada tva jakligt trevliga stader.

Syrien vs Iran
Jag har nu tillbringat nastan en manad i Syrien och en hel del olikheter med Iran kan ju noteras. I Syrien far kvinnor kla sig som de vill (och gor sa ocksa..) och alkohol finns fritt tillgangligt i saval butiker som barer. Det finns nattklubbar och Crazy Horse-shower. Allt sadant ar helt uteslutet i Iran. A andra sidan verkar folk i Syrien inte lika pigga pa att yttra kritik mot regimen, sa som var fallet i Iran. I Iran var det mer eller mindre vardagsmat att hora taxichaffisar, butiksforestandare mfl urkasta sig rejalt ilska salvor om saval mullor som president. I Damaskus motte jag bland annat en man, journalist, som suttit i fangelse ett ar for att ha deltagit i en demonstration mot regeringen. Han var for ovrigt ett stort fan av Olof Palme. (och Tomas Transtromer!)

Jag har mott en oerhord vanlighet och nyfikenhet aven har i Syrien. Folk har verkar generellt mer vana vid utlandska turister, det ar farre som kollar pa en som om jag var fran en annan planet och fler taxichaffisar, hotellforestandare mfl beharskar nagra basfraser engelska. Det ar dock manga som beklagar det faktum att turistnaringen i Syrien fatt sig en rejal knack sedan 2001. Inte undra pa. Att de ar knackta alltsa. For varfor turisterna sedan 2001 flyr Syrien, och andra lander, har jag inget bra svar pa. Eller jo, det har jag ju forstas. Men ni fattar.

Jag brukar, med medveten klyschstampel, havda att det ar motena med manniskor som utgor de mest bestaende minnena fran en sadan har resa. Men det ar ju ocksa sant. Kanner dock att det skulle bli olidligt langrandigt att har forsoka aterge referat av ens en brakdel av alla dessa "moten". Men Olof Palme dyker upp titt som tatt. Och Abba, giftermal, Allah's vara eller icke vara, Henrik Larsson, svenska visumregler och massa annat. Jo, Mohammed-karikatyrerna ar dar med.

Men ett litet smakprov pa ett sadant har mote, samt de delikata situationer som kan uppsta i samband med dem, vill jag anda forsoka ge.

I Damaskus motte jag som sagt en irakisk man vid namn Suleyman, en flykting fran Bagdad och tidigare sjoman. I sin ungdom reste han runt pa de sju haven, besokte manga lander och levde livet. Nu ar han som flykting i stort sett utblottad. Jag pratade ganska mycket med honom och han gav mig arabiska-lektioner, vilket jag betalade for. Han tog dock ganska rikligt betalt och kvaliten pa de lektioner han gav var sanningen att saga tamligen miserabel. Sa jag forklarade for honom att jag garna fortsatte att traffas, men att jag inte var intresserad av nagra ytterliggare lektioner. Detta accepterade han, men, aven om han inte direkt uttryckte det sa, kunde jag anda tydligt marka att han indirekt bad om ytterliggare ekonomiska bidrag for sig sjalv och sin familj.

Vad gora?

Tja, antingen ger jag honom lite mer pengar eller sa gor jag inte det. Men vad jag vill saga ar att det i situationer som den har, och i alla andra situationer som innefattar overforing av pengar till annan person pa nagot satt, ar sa himla latt falla in i Men-jag-ar-inte-rik-trasket. Dvs att anlagga en harang om att jag, med min icke stabila inkomst, ytterst knapra och volatila sparande och ca 400 000 i studieskulder minsann inte ar den riking som du tycks tro. Och att jag maste spara, halla igen, for att...jo sa att jag kan fortsatta min lyxhobby, den lyxhobby som kallas resande.

For sanningen ar ju att jag, med mitt svenska medborgarskap, Schengen-pass och ingen annan an mig sjalv att ta hansyn till, ar hur javla rik som helst. Nagra manaders dussinjobbande i ett land som Sverige kan latt finansiera uppat ett halvars resande i ett land som Syrien. Och med vart pass behover vi inte gora mer an att betala for att aka precis vart vi vill i hela varlden. Detta ar ju en fullstandig utopi for minst 95 % av jordens befolkning.

Men med detta sagt menar jag inte att vi vasterlandska resenarer i tredje varlden ska sprida pengar omkring oss som vore vi nagra vandrande donatorer, nej absolut inte. Tvartom bor vi, av flera olika skal, anstranga oss for att i sa stor utstrackning som mojligt betala ett korrekt pris pa den vara eller tjanst vi efterfragar. Varken mer eller mindre.
Men, "-I AM NOT RICH"...please, lat denna pinsamma superfloskel stanna riktigt langt ner i det europeisk/amerikansk/australiensiska/japanska resenarssvalget.

Nar jag anda ar inne i denna reflekterande sinnesstamning maste jag bara namna nagot om vagen till ruinerna i Palmyra. Palmyra ligger som sagt inte sa langt ifran Irak och vagen dit fran Damaskus fortsatter sedermera till Bagdad. Pa vagen dit kunde saledes vagskyltar med bade "Iraq" och "Baghdad" skymtas. Ett faktum som inte precis lamnar en oberord. For ar det nagot ord eller namn som, for en person fodd pa tidigt 80-tal, utgor sjalva sinnebilden for bomber, granater, skrack och lidande, sa ar det just Bagdad. Tank att en dag kunna aka dit, till ett fredligt, fritt och blomstrande Bagdad. Snacka om dromresa.