En doft av olja

Salam,
Efter att tyvarr inte ha kunnat dricka Shiraz i Shiraz (visst harstammar druvan fran staden, uppmarksamt Jogge!) tog jag mig ner langs ett ganska kargt men spektakulart bergslandskap till den oljestinna persiska gulfen och den iranska kuststaden Bushehr.

Bushehr, som ligger mitt emot Kuwait och dryga 20 mil fran Irak ar av uppenbar anledning en strategisk stad militart och det ar ocksa har som Irans omtalade karnenergianlaggning finns. Ni vet, Irans karnenergi-program som nagra presidenter i vast havdar ar for onda avsikter, men som Iran bedyrar ar ett enbart fredligt energiprojekt. Att rorelsefriheten i omradet ar nagot begransad samt att kameran gor sig bast riktigt langt nerstoppad i vaskan, behover nog inte papekas.

Jag har overlag varit forsiktig med att ta foton i Iran. Listan (Ja alltsa nagon lista finns ju inte) med byggnader som inte far fotograferas ar lang, och man kan ju ha roligare an att skaka iranskt galler for att rakat fa med ett horn av en pir i en hamn etc. Likasa ar manga vackra religiosa byggnader ocksa de otankbara. Slutligen far jag val skylla pa min slohet samt att jag tycker att minnena av de manga spontana moten med manniskor som sker mognar bast av att inte fotograferas.

Jag hade i forvag hort ett rykte om att det i Bushehr organiseras guidade turer till karnanlaggningen och att det eventuellt skulle finnas mojligheter ocksa for utlanningar att delta. Detta lat ju nastan for otroligt for att vara sant, och nagot som jag givetvis var ruggigt sugen pa. Men detta maste ha varit nagon tidigare engangshandelse, eller skrona, for efter en del forsiktigt rundfragande var alla svar jag fick negativa, ingen hade hort talas om nagot sadant och samtliga tillfragade trodde sakert att jag var rubbad.

Detta var dock inte det enda nederlaget i Bushehr. Stadens samtliga tre billiga hotell vagrade att lata mig stanna dar, med hanvisningen att det var fullt. Men den riktiga anledningen ar troligen radsla for att agera gomstalle at suspekta individer med allt for "journalistiskt intresse". Irriterande, da jag klart och tydligt sag att det inte alls var fullt. Nu blev jag istallet hanvisad till ett betydligt dyrare hotell vars kvalitet inte alls stod i paritet med priset. Att inte beharska det lokala spraket, och pa sa viss fa mer pondus i argumentationen, ar ju extra frustrerande i sadana har lagen.

I Bushehr hade jag iallafall nojet att ata en alldeles lysande god fiskkebab pa ett stalle med fin utsikt over persiska gulfen. Och trots en del glapord fran ynglingar pa moped (forsta gangen jag hort detta i Iran) blir det bestaende intrycket av Bushehr trevligt. Manniskor trevliga har ocksa, om an inte lika framfusigt gastvanliga och nyfikna som i nordvastra eller centrala Iran.

Och man far ju forsoka satta in dessa sma isolerade, ja valdigt isolerade, foreteelser i ett sammanhang. Hur skulle exempelvis vi ha reagerat mot individer pa Lanskronas gator, om presidenter fran dessa individers respektive lander hotat spranga Barseback i luften? (nagot harddraget kanske men jamforelsen gar att gora, det ar bara att lyssna till uttalandena fran Washington) Jag vet inte. Om det skulle vara sa olyckligt, hade forhoppningsvis ocksa vi kunnat gora skillnad pa individ och regering. Nagot som iranier, aven mer traditionellt eller konservativt lagda sadana, normalt ar skolexempel pa.

Efter Bushehr tog jag mig med en nattbuss den langa vagen ner langs kusten till Bandar-Abbas. Att aka denna stracka nattetid var en vinstlott, da lagorna fran de enorma iranska oljeraffinaderierna langs kusten lyser upp natthimlen pa ett jakla maffigt satt.

Det ar varmt har langs kusten, minst 30 grader dagtid. Kan inte ens forestalla mig hur sommaren ar har. Maste vara helt olidligt. Folket tar det i regel ratt lugnt. Sloheten paminner nastan om den karibiska kusten i Colombia. Men dar tar ocksa likheterna tvart slut...ingen melankolisk romantisk vallenato strommar fran de obefintliga uteserveringarna och det ar burqa, inte bikini.

Ja har nere i sodern ar det enda stallet i Iran, ja i hela Mellanostern skulle jag tro, dar det gar att skymta en del kvinnor i burqa. Men de ar av den pakistanskt/indiska typen, sa agonen gar att skymta. Den riktigt heltackande varianten finns mig veterligen enbart i Afghanistan. Men aven om dessa burqor anda inte ar sarskilt manga ar det anda en milsvid skillnad pa kvinnornas satt att kla sig har i sodra Iran, jamfort med makeup-paraderna i Teheran, Esfahan eller Shiraz.

Nu ar jag i Bandar-Abbas som sagt, Irans storsta hamnstad. Jag funderar allvarligt pa att aka over till Dubai, som ligger ganska mitt for Bandar-Abbas endast nagra timmar bort med bat. Forutom att fa mojligheten att uppleva den svulstiga arkitekturen skulle en overfart till Dubai uppfylla tva syften. Ladda upp foton och ta ut pengar. Hehe, far nog forklara lite.

Jo, internet-uppkopplingen i Iran ar strypt till en viss hastighet och jag har nu kommit underfund med att jag inte kommer att kunna hitta ett stalle med tillrackligt snabb hastighet for att ladda upp de bilder jag trots allt tagit. Jag tror alla som vill se bilder overlever anda.
Men mer primart sa har jag insett att jag eventuellt behover fylla pa min sedel-depa. Ja, for Iran ar nagot sa ovanligt som en CASH ONLY-ekonomi. For utlanningar alltsa. VISA, Mastercard och you name it, alla lika obrukbara. Sa det var saledes en ganska ansenlig mangd cash jag vaxlade till mig innan jag reste in i Iran. Hade raknat med som mest lite drygt en manads resande har, men nu insett att det troligen blir langre. Och det ar som sagt ett grymt billigt land och troligen ingen fara pa taket, men chansen dyker inte upp igen och kanske springer man pa den dar grymma persiska mattan innan avfard fran Teheran...

I Dubai har man ju ocksa, bland alla andra vasterlandska forstroelser, mojligheten att dricka ett glas vin, Shiraz rent av. Nagot jag ar ganska sugen pa nu...
Hmm.