Underbara Iran

Salam aleykom!!!

=)

Ja kan man gora nagot annat an att le efter att ha tillbringat nastan tre veckor i vad som maste vara varldens trevligaste land. Jag har iallafall aldrig varit med om nagot som ens kommer i narheten av den gastvanlighet som iranier uppvisat sa har langt.

Har ar endast ett litet axplock av vad jag "rakat ut for" an sa lange:

* Redan andra dagen i Tabriz stoppar en ung kille mig pa gatan och utan nagra storre krusiduller bjuder han hem mig pa lunch. Ali, som han heter, bor spartanskt i en liten lagenhet tillsammans med sin syster, pratar bra engelska och vill garna emigrera till Europa en vacker dag. Spaghetti och kebabrora. Och givetvis te.
* Pa bussen mellan Ardabil och Rasht snackar jag med ingenjoren Ghorgan i satet bredvid. Ghorgan bor tillsammans med sin fru i Astara just pa gransen till Azerbajdjan. Sa istallet for att fortsatta till Rasht tackar jag ja till en inbjudan till deras hem i Astara. Ett ganska valmaende hem, dar jag bjuds pa ghorme sabzy och massor av te och stannar over natten innan jag aker vidare till Rasht.
* I Rasht stannar jag och snackar med en man som saljer klockor pa trottoaren. Mannen, i 50 ars-aldern pratar bra engelska och var trumpetare i sitt tidigare liv. Han tar pa kvallen med mig till en Chaykhaneh, en typisk lokal dar man dricker te och roker vattenpipa. Sa dar sitter vi ett gang pa kanske tjugo, trettio gubbar i 50 till 70ars-aldern. Och jag. Genom klockforsaljaren, fd trumpetaren, som ar den ende av gubbarna som kan engelska, pratar vi med varandra om livet fore respektive efter revolutionen. Manga av gubbarna ar fd "entertainers" som over en natt blev arbetslosa och nu inte langre har det sa fett. Vi satt och snackade till 4 pa morronen och sjukt mycket te blev det forstas. Sanslost roligt, och helt underbara gubbar! Jag forsokte forgaves betala for mitt te, men stort omojligt.

Nagot om fardvagen sa ha langt:

Fran den turkisk/iranska gransen tog jag mig de 30 milen till den relativt stora industristaden Tabriz. Fran Tabriz vidare till Ardabil, dar jag kollade in Sheikh Safi Od-Din mausoleumet. Grundaren av Safavid-dynastin som styrde Perserriket under aren 1502 till 1722.
Efter Ardabil till Astara som sagt, langs den azerbajdjanska gransen i ett vackert gront bergslandskap. Fran Astara langs kusten av kaspiska havet till Rasht och darefter Teheran.

I Teheran bodde jag hos HC-medlemmen tillika plastikkirurgen (!) Hamid. Eller rattare sagt, i hans separata kallarlagenhet som han inte anvander till nagot sarskilt. Sa dar bodde jag i en vecka och skotte mig mer eller mindre helt sjalv och hade det hur bra som helst. Hamid sag jag inte mycket roken av, jobbar tokmycket. Men rolig snubbe.

Teheran ar ett enda gigantiskt betonghav. Obeskrivligt stort, det sags 14 miljoner invanare men vem vet. Kvalificerar sig definitivt som en av de fulare huvudstader jag sett. Men oj vad intressant och kul. Inte sa mycket for den forvisso imponerande ansamlingen museum som dar finns, som for de kontraster i stadsbilden som uppvisas. Kvinnor i chador sida vid sida med uber-trendiga ungdomar i markesklader och tjejer med en hel dros make-up som verkligen utmanar etablissemanget. Massor av supermoderna kopcentrum med Diesel, Gucci, Energie, o hela koret. For ovrigt oerhort saker stad Teheran, ja om man bortser fran trafiken da. Precis som Iran i ovrigt.

I Teheran tog jag mig ocksa en titt pa US Den of Espionage, som alltsa ar den fd amerikanska ambassaden och som numera anvands av Iran for militara andamal. Inte precis lage att fotografera i omradet.

Har redan varit nara att spranga reskassan pa en persisk matta I Teherans bazaar…men det kommer ju fler bazaarer langre fram.

Nu har jag precis kommit till Esfahan. Tveklost den vackraste staden sa har langt. Vansinnigt vackert faktiskt. Har bor jag hos syskonen Javad och Raana och deras gulliga foraldrar. Kommer nog bli har ett bra tag kanns det som. Ska forsoka forlanga mitt visum har. Pa inradan gjorde jag det inte i Teheran, dar jag skulle ha varit hanvisad till Disciplinary Force for Islamic Republic of Iran Department for Aliens Affairs. Jo det heter faktiskt sa. Men det ska tydligen vara betydligt lattare har i Esfahan.

Det kanns som jag har druckit 5000 koppar te sa har langt. Trevligt som fan, men nu hade det inte varit fel med lite Skanerost. 3 months to go...

Nagot om reskostnader i Iran:
Det ar lojligt billigt. Metro i Teheran, 80 ore enkel resa. Buss, 30 ore. Taxi, 20 kronor. (for en halvtimmes resa ungefar). Delad taxi, 3-5 kronor. Motorcykeltaxi 7 kronor. Buss 7 timmar Teheran-Esfahan (i lyxig Volvo), 30 kronor. Det har sina fordelar att vara sjalvforsorjande pa olja.

Att aka motorcykeltaxi I Teheran far Fritt fall, Uppskjutet och alla tankbara berg- och dalbanor att framsta som lojligt. Har du dodslangtan, eller vill ha din livs resa, ta en motorcykeltaxi fran centrum till de norra delarna av Teheran. Sinnessjukt! (Vagar inte ens tanka pa vad som hander om man skulle raka saga att man har brattom…)

Ja den iranska trafiken ar onekligen inte som hemma. Iranier bakom ratten far exempelvis sydamerikanska bilforare att framsta som pensionerade trafikskolelarare pa sondagstur. Men det ar bara att gilla laget, och att satta sin tilltro till att de faktiskt ar jakligt skickliga pa att ratta sina bilar. Eller som nan sa, "too much paperwork to run you over"…

Den iranska maten nar val inte riktigt upp till Turkiets klass. Det blir latt att man faller in i ett ratt langrandigt trask av Chelo Kebab, vilket ar stenugnsgrillat kebabkott pa spatt, ris och tre grillade tomater serverat pa bricka. Finns precis overallt och ar inte jattespannande.
Men om man letar lite, och speciellt om man som jag rakar bli inbjuden till iranska hem, sa kan man uppleva en hel del godbitar. Ghorme sabzy som sagt, som ar en slags cymbios av kalops och chili con carne. Och Fesenjun, en ank/kyckling-stuvning i sas av granatapple, valnot och kardemumma. Mycket smaskigt!

Efter Esfahan kommer jag att ta mig soderut, till Shiraz och ner mot Persiska gulfen.

Lovar att forsoka uppdatera lite oftare framover.

Khoda Hafez.